Katter dödas inte längre vid tillverkning av kattpestvaccin, tack vare Forska Utan Djurförsök
Metoden att tillverka kattpestvaccin utan att använda vare sig levande eller avlivade katter i tillverkningsprocessen, utvecklades på 1979-talet med stöd från Forska Utan Djurförsök.
Kattpest är en sedan gammalt känd och fruktad virussjukdom. Den är mycket smittsam och har ett allvarligt förlopp. Dödligheten är hög. Symptomen är diarré, kräkningar och feber, och katten drabbas snabbt av uttorkning. Eftersom sjukdomen sänker antalet vita blodkroppar i blodet, medför den även en kraftigt nedsatt motståndskraft mot andra sjukdomar.
För att förebygga sjukdomsutbrott är årlig vaccinering den säkraste åtgärden. Det vaccin som användes fram till början av 1980-talet tillverkades av virus som odlades i levande katter. I Sverige användes årligen 40-100 katter vid framställningen. Vaccin framställt med cellkulturteknik fanns också i handeln, men det viruset odlades då på primära cellkulturer framställda av kattnjurar. Vid varje tillverkningstillfälle avlivades en katt för att få njurceller.
Stöd från Forska Utan Djurförsök ledde till att djurförsöken ersattes
Under åren 1976-1978 fick Karl Axel Karlsson vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) anslag från Forska Utan Djurförsök för att utveckla en metod för att tillverka kattpestvaccin av virus som odlats i en cellinje, dvs utan behov av att döda nya katter för att få material. En cellinje fanns redan. Den kom från lungvävnad hos en kattunge som tagits tillvara när en katthona kastrerades och visade sig vara dräktig. Med pengarna från Forska Utan Djurförsök lyckades man adaptera kattpestviruset till den etablerade cellinjen och få viruset att föröka sig.
För att praktiskt och ekonomiskt tillverka ett vaccin i stora mängder är det av största betydelse att odlingen ger virusskörd av så hög kvalitet som möjligt. Efter flera års arbete med att testa bl a olika odlingsbetingelser, cellernas ålder vid sådd och tidsintervaller mellan sådd och skörd, lyckades Karl Axel Karlsson och hans medarbetare Kristina Hök att utveckla en väl fungerande metod.
Även hundar skyddades med vaccinet
Viruset som odlades fram omvandlades sedan till olika vacciner, med olika tillverkningsmetoder och tillsatser, som sedan jämfördes för att se vilket som fungerade bäst. Vaccinet testades på katter och kaniner och visade sig ha god skyddseffekt. Flera av djuren skänktes till laboratoriepersonal efter försöken.
När ett svårt utbrott av parvovirus hos hundar sedan utbröt under år 1979, påskyndades produktionen eftersom det nya vaccinet visat sig ha ett påtagligt skydd även mot denna infektion.
Det nya vaccinet mot katt- och hundpest godkändes för registrering våren 1983. När SVA vid denna tidsperiod slutade tillverka vacciner överläts tillverkningsrätten till ett privat bolag, Nordvac, och vaccinet blev det helt dominerande på den svenska marknaden.
