Odlade celler har ersatt plågsamma brännskadeförsök på djur
Marsvin, grisar, råttor och möss används inom sår- och brännskadeforskningen. Dessa försök innebär ett stort lidande för djuren. De flesta djur har dessutom en sårläkningsprocess som skiljer sig kraftigt från människans, vilket innebär att resultaten inte direkt kan överföras till oss människor.
Professor Gunnar Kratz på Universitetssjukhuset i Linköping är plastikkirurg och har länge odlat mänsklig hud för transplantation till brännskadade människor. Med anslag från Forska Utan Djurförsök har han också utvecklat mänskliga hudmodeller för studier av sårläkning och brännskador i syfte att erbjuda bättre metoder än djurförsök för denna typ av forskning.
De nya metoderna innebär en begränsning av användandet av
djurförsök inom sår- och brännskadeforskningen och ger även mer
relevanta resultat eftersom det är mänsklig hud som används. Sårläkningsprocessen skiljer sig mellan arterna och särskilt stor skillnad är det mellan djur med päls (som oftast är de som används i försök) och människans nakna hud.
Nya modellen fungerar bra till mycket
Gunnar Kratz har visat att den odlade huden fungerar bra som modell för
att forska om både akuta och kroniska sår, men också för studier av
ärrbildning.
Bitar av human hud erhålls t ex i samband med bröst- och
bukplastikoperationer. Den oskadade huden sår- eller brännskadas på ett
standardiserat sätt och förvaras sedan i en miljö som efterliknar den i
den mänskliga kroppen. Läkningen stimuleras på olika sätt och med
regelbundna intervaller studerar man hur långt läkningsprocessen har
kommit. Med modellerna blir det lättare att studera hur de olika reglersystemen för läkning ser ut och testa olika behandlingsmetoder.
Även vävnad från brännskadeärr används för att testa olika metoder för att se om det går att förbättra läkningen med nya behandlingsmetoder.
Metoden har spridits ut i världen
Gunnar Kratz' modeller har fått starkt fäste i forskarvärlden och används nu på många laboratorier världen över. Forskargruppen arbetar med att vidareutveckla modellerna och hoppas att de kan komma till användning för att undersöka allergi-, cancer- och andra toxicitetsrisker så småningom.
Professor Gunnar Kratz fick Nordiska Forskningspriset för alternativ till djurförsök 2004. Priset delas ut av Forska Utan Djurförsök och våra två nordiska systerorganisationer.