Anna Krook väljer muskelceller istället för möss
Anna Krook är diabetesforskare på Karolinska institutet och fick anslag från Forska Utan Djurförsök under år 2000-2002. Hon har utvecklat metoder för att odla muskelceller från människor för att använda i forskning om diabetes. Läs intervjun nedan där Anna berättar om sin forskning.
Diabetesforskning är stort i Sverige och förbrukar en mängd djur i försök i olika diabetesprojekt. Man vet inte orsaken till diabetes, särskilt inte till typ 2-diabetes, åldersdiabetes, där kroppens celler av okänd anledning blir mindre känsliga för insulin och inte reagerar som de ska.
Anna Krook forskar på Karolinska Institutet. Hon valde en annan väg än att använda genmodifierade möss där man slagit ut olika gener som man tror kan vara intressanta för diabetesutveckling. Istället odlar hon muskelceller (en av de celltyper som är viktigast vid omsättning av glukos med hjälp av insulin) dels från diabetespatienter, del från friska människor, för att jämföra vilka gener som är aktiva och vilka proteiner som tillverkas, och hur det skiljer sig mellan friska och sjuka. Med de odlade cellerna kan man både forska om sjukdomen och testa olika behandlingsstrategier.
Genmodifierade djur har revolutionerat forskningen under de senaste tjugo åren, och nobelpriset i medicin 2007 gick till forskare som utvecklat metoder att förändra eller stänga av gener på möss. Tekniker som lett till att djurförsöken ökar igen i hela världen. Läs mer om detta här.
Ett skäl till varför Anna Krook valt humana celler istället för djur i sina modeller, är att vissa viktiga proteiner som verkar involverade i sjukdomsprocessen, finns hos människor, men inte hos möss, trots att vi delar de flesta gener. Att djurmodellerna inte var helt bra visste man redan innan, men då fanns ingen human modell att använda.
Anna Krook utvecklade metoderna att kunna odla muskelceller så att de har kvar sina egenskaper tillräckligt längre för att kunna användas i forskning och testning. Då kunde man också visa skillnaderna mellan människor och mössen.
Genom sina cellmodeller har forskargruppen kunnat visa att en viss typ av läkemedel fungerar på just de humana proteinerna, i detta fall receptorer hos muskelcellerna.
Forska Utan Djurförsöks Caroline Bexius åkte till Karolinska Institutet och träffade Anna för att få höra mer om hennes intressanta forskning. Med stor iver och entusiasm berättar hon om varför hon valde mänskliga celler istället för genmodifierade möss när hon började forska om diabetes.
- Jag är intresserad av frågan om diabetes och vad som händer i kroppen hos personer med diabetes typ 2, speciellt i muskeln, berättar Anna. En hel muskelbit (som man får från en frivillig försöksperson) kan man hålla vid liv i tolv timmar. Man kan också odla muskelstamceller. Forskare har stort förtroende för denna metod.
Anna tar fram papper och penna och skissar upp en modell som förklarar vad hon menar. Hon förklarar så bra att även en oinvigd kan förstå vad hon menar. Det visar sig att mössens och människornas gener är uppbyggda på olika sätt och att det finns proteiner hos mössen som inte finns hos människor och som är involverade i sjukdomsförloppet när diabetes typ 2 utvecklas. Detta protein "kompenserar" på så sätt att möss helt enkelt inte utvecklar åldersdiabetes, som diabetes typ 2 också brukar kallas.
- Denna skillnad mellan arterna gör att resultaten inte är direkt överförbara från mus till människa, säger Anna. För mina frågeställningar är det här alltså en bättre metod. Det är ju en mänsklig muskel och därför relevant för människor. När man studerar odlade muskelceller ser man dock inte samspelet mellan olika vävnader i kroppen, och i de fallen får vi förlita oss på forskning på patienter och på djurförsök.
Trots att de genmodifierade mössen har tydliga brister när det gäller diabetesforskning används de mycket i forskningen, enligt Anna.
- Det finns vissa fördelar med nobelpristagarnas upptäckter. Med hjälp av de genmodifierade mössen kan man effektivisera och därigenom minska djurförsök. Man ställer rätt frågor. Därför är tekniken rätt vanlig.
- Har din metod spridit sig, dvs har fler börjat använda din metod att odla humana celler och därmed ersätta genmodifierade möss. Verkar intresset öka?
- Den har spridit sig och vunnit stor acceptans. Musklerna bibehåller sin insulinresistens även utanför kroppen, vilket ökar betydelsen av de försök som utförs. Muskeln fortsätter att bete sig som hos en diabetiker. Ett annat användningsområde är att testa tidiga stadier av läkemedel för att se om det fungerar på mänsklig muskel.
- Hur lång tid kan det ta innan den tas i bruk?
- Man har ett gott samarbete i Skandinavien mellan forskare och läkare, vilket gör att vi har möjlighet att få muskelbiopsier (små muskelbitar) som sedan kan odlas. För forskare i andra delar av världen kan det vara svårt att få tag på muskelbiopsier på grund av att det inte finns tillräckligt många människor som kan tänka sig att dela med sig av sin vävnad för forskningens skull. Men fler och fler forskargrupper inom typ 2-diabetetes har börjat använda sig av odlade muskelceller.
Forska Utan Djurförsök arbetar för att ersätta djurförsök
genom att stödja forskning för att utveckla djurfria metoder.
