Produktion av monoklonala antikroppar sker i djurförsök trots att alternativ finns
Antikroppar används mycket inom forskning, diagnostik och testning. För att erhålla så kallade monoklonala antikroppar (enskilda specifika antikroppar) injiceras en mus med det antigen som man vill ha antikroppar mot.
Musen måste sedan avlivas och mjälten tas ut. Mjältcellerna, de celler som producerar antikroppar blandas med s.k. myelomceller. De två celltyperna sammansmälter och bildar s.k. hybridomceller. För att generera stora mängder antikroppar användes tidigare den mycket plågsamma ascites-metoden. Denna går till så att hybridomcellerna injiceras i bukhålan på möss, som vanligen preparerats genom injektion av ett retande ämne för att en inflammation ska uppstå i buken.
Efter 5-15 dagar produceras en bukinflammationsvätska som kallas ascites, som innehåller höga halter av den monoklonala antikroppen. Vätskan tappas ut genom en kanyl i musens buk, och antikropparna utvinns ur vätskan.
Alternativen kom redan på 1970-talet
De första alternativen kom redan på 1970-talet då man odlade monklonalcellerna i roterande flaskor. Med stöd från Forska Utan Djurförsök utvecklades senare en metod att odla cellerna i mycket tunna perforerade plastslangar av samma typ som används vid dialys. Metoden kallades dialysslangsmetoden.
Sedan några år tillbaka kan i stort sett alla antikroppar genereras i stora mängder med hjälp av olika typer av cellodlingsmetoder - det finns ett stort urval olika utrustningar för att propagera monoklonala antikroppar på marknaden . Fortfarande måste dock en mus injiceras med det antigen man vill ha antikroppar mot. De hybridomceller som man erhåller vid sammansmältningen av mjältcellerna och myelomcellerna kan sedan sås ut på cellodlingsplattor och odlas i ett speciellt medium där bara celler som har sammansmält kan växa. Vissa av dessa hybridom bildar den önskade antikroppen. För att upptäcka vilka kolonier av hybridom som bildar antikroppen används immunologiska metoder. De hybridom som bildar den önskade antikroppen isoleras och kan sedan användas för storskalig framställning av antikroppen i olika cellkultursystem.
Enligt EU:s center för alternativ, ECVAM, fungerar alternativen minst lika bra som ascitesmetoden. Djurtesterna strider därmed mot EU:s djurförsöksdirektiv som säger att djurförsök inte ska ske om det finns alternativ.
Trots detta säger många forskare att de flesta av de monoklonala antikropparna som säljs är tillverkade i djurförsök och inte med provrörsmetoder.
