Djurförsök som ersatts inom produktion och kontroll av biologiska substanser
I kroppen sker ständig tillverkning av hormoner, enzymer och antikroppar. Tillsammans med vaccin brukar de kallas "biologiskt material", "biologiska produkter" eller "biologiskt aktiva produkter". När kroppens egen produktion inte fungerar som den ska, kan ämnena tillföras genom medicin baserad på biologiska produkter. Biologiska produkter används också i forskning och för diagnos av sjukdomar.
Biologiskt material kan odlas i djur för mänskligt bruk, men idag finns det många alternativ som helt eller delvis ersatt djurförsök. Ett problem med produkter som producerats i djur eller av djurdelar, är att de kan variera i koncentration, renhet och aktivitet från tillverkningssats till tillverkningssats.
Därför är det vanligt att varje tillverkningssats testas på djur för att undersöka om det har önskad effekt och inga oönskade bieffekter. Produkter som tillverkats med alternativa metoder har inte samma problem, och djurtesterna kan därför minskas eller helt ersättas med kemiska analysmetoder. Vilka tester som krävs beror på produkt, tillverkningsmetod och regelverk för tex läkemedel.
Insulin
Insulin är nödvändigt för att kroppen ska kunna omvandla det vi äter till energi. Insulinet är också nödvändigt för en normal tillväxt. Sedan 1880-talet har man experimenterat på djur, främst hundar för att förstå uppkomsten av diabetes. Så småningom upptäcktes i att bukspottkörteln producerade insulin och att det var avsaknaden av insulin som orsakade sjukdomen.
År 1921 framställdes insulin för första gången ur bukspottkörteln på en hund. Efter ytterliga forskning kunde man så småningom framställa insulin i stor skala för mänskligt bruk från djurfoster, främst grisar. Ungefär 100 grisar behövdes för att producera insulin till en enda diabetespatient under ett år. I dag framställs insulin så gott som uteslutande med alternativa metoder, genom odling i bakterier eller jäst. Läs mer om hur insulin produceras idag >>
Antikroppar
Antikroppar ingår i kroppens försvar mot bakterier, virus och andra kroppsfrämmande ämnen. De har till uppgift att markera främmande ämnen så att de kan oskadliggöras av kroppens försvarsceller. Användning av antikroppar är också vanligt i diagnossammanhang, sjukdomsbehandling och forskning. Vanligen tillverkas antikroppar genom att kaniner eller andra djur injiceras med ämnet man vill ha antikroppar mot. Ämnen som retar immunförsvaret injiceras samtidigt, för att öka produktionen av antikroppar. Antikropparna sprids i kroppen via blodet. Därför extraheras antikropparna ur blod som tappas från försöksdjuren.
Ibland vill man ha många identiska antikroppar, s k monoklonala antikroppar. Sådana används i stor mängd inom forskning och diagnostik och vid behandling.
Tidigare mångfaldigas monoklonala antikroppar oftast i bukhålan på möss, med en plågsam metod som kallas ascitesmetoden. Olika alternativa metoder har utvecklats sedan 1970-talet och är numera så bra att de enligt EU:s center för alternativ, ECVAM, i stort sett alltid ska kunna användas istället för djurförsöken. Trots det rapporterar många forskare som köper monoklonala antikroppar, att det ibland bara går att köpa sådana som är tillverkade med hjälp av djurförsök. Läs mer om djurförsöken och alternativen för produktion av monoklonala antikroppar >>
Forska Utan Djurförsök arbetar för att ersätta djurförsök
genom att stödja forskning för att utveckla djurfria metoder.
