Ögonirritation
Ögonirritationstester görs för att undersöka om ett ämne orsakar irritation eller korrosion (frätskador som inte läker) på ögat. Ibland studeras även läkningsprocessen. EU:s kosmetika-lagstiftning förbjuder numera att kosmetika- och hygienprodukter och råvaror till sådana produkter, testas i ögonen på djur. Men för andra kemikalier görs sådana djurtester fortfarande.
OECD har godkänt testmetoder där ögon från slakterier används istället för att testa ämnet i ögonen på levande kaniner, men dessa tester kan bara förutsäga risken för lite kraftigare reaktioner. Djurtester där ämnet misstänks vara irriterande bör därför anses som förbjudna inom EU. Däremot finns inga godkända alternativ till tester på kaniner för att upptäcka mild ögonirritation. För att även dessa djurtester ska kunna ersättas, stödjer Forska Utan Djurförsök ett projekt vid Stockholms universitet där forskarna tar fram en cellmodell som kan upptäcka om ett ämne orsakar mild irritation.
Hur går djurtesterna till
Djurslag: Vanligen kanin. Albinokaniner är det vanligast, eftersom de har relativt stora och pigmentfria ögon där skador syns tydligt De har också låg produktion av tårvätska och dåliga blinkreflexer, vilket gör att testämnet stannar i ögat.
Antal djur: Det finns fler olika standardiserade djurtestmetoder. I OECD:s testriktlinje rekommenderas att minst tre djur ska användas för en första studie. Om resultatet är osäkert eller om man av andra skäl tycker att det behövs, bör ytterligare djur användas. Om ämnet är mycket irriterande räcker det med en kanin.
Hur testerna går till: Kaniner spänns fast i en låda, eller hålls fast i en ställning. Testämnet, ofta i koncentrerad form, droppas innanför det nedre ögonlocket på ett öga på varje kanin. Det andra ögat används som kontroll. Om det är en sprayprodukt som ska testas rekommenderas att det ögat sprayas med produkten i en sekund från tio centimeters avstånd. Ett ämne som är mycket irriterande kan sköljas bort efter ett par sekunder. Om kaninens öga är så svårt skadat att man bedömer att det inte kommer att läka, kan kaninen avlivas, annars kontrolleras ögat vid fastställda tidpunkter under fyra till 21 dygn.
Skador som djuren kan få: Rodnad eller missfärgning av ögat, svullna ögonlock, sår och rinnande ögon.Smärtlindring används sällan, eftersom det kan påverka testresultatet. Det händer att fastspända kaniner bryter ryggen i sina försök att komma undan smärtan.
Kritik mot djurtesterna : Tester på kaninögon kritiseras inte bara för sin grymhet utan även av vetenskapliga skäl. Kaniners ögon är mer känsliga än människors. Resultatet beror dessutom på personalens bedömningar vid visuella kontroller.
Alternativ till djurtesterna
Godkända testmetoder: Ögon från slakterier ersätter tester i ögonen på levande kaniner i två testmetoder som är godkändes av OECD i september 2009 och som därmed kan ersätta djurtester internationellt. De två testmetoderna kallas ICE (Isolated Chicken Eye Test) och BCOP (Bovine Cornea Opacity and Permeability). Ögon från kycklingar och kor, som tillvaratas på slakterier, prepareras och kemikalierna droppas över ögonen, varefter eventuella skador utvärderas. Nackdelen är att dessa tester bara identifierar ämnen som ger allvarliga ögonskador. För att undersöka om ett ämne ger lindrigare ögonskador finns ännu inga godkända alternativ till djurtesterna, men sådana metoder är under utveckling.
Testmetoder som godkänts av OECD tas automatiskt in i EU:s regelverk över godkända testmetoder. Det innebär därmed att motsvarande djurtester förbjuds inom EU.
Andra alternativ: Ett förslag till teststrategi för att minska användningen av djur vid ögonirritationstestning togs fram redan under en OECD workshop i Solna 1996 och har accepterats av OECD:s medlemsländer. I denna strategi föreslås att ämnen som är känt hudkorrosiva (frätande) inte behöver testas vidare eftersom sannolikheten att det då också är ögonirriterande är mycket stor. Därefter skall man använda olika in vitro-tester för att sålla bort de ämnen som är kraftigt ögonirriterande och djurförsök skall sedan endast göras på de tveksamma ämnena.
Många kosmetikaföretag har utvecklat och använder olika in vitro-testbatterier (specifika för olika produkttyper) för att testa om slutprodukterna orsakar ögonirritation. Flera av metoderna och kombinationerna av in vitro metoder är godkända i flera EU-länder, men inte centralt.
Valideringsstudier av många olika modellsystem, baserade både på cellkulturer, isolerad vävnad eller hela isolerade ögon från djur har påbörjats och en del har avslutats. Ingen har ännu varit framgångsrik för mild ögonirritation, men ECVAM rapporter i april 2007 att det finns åtta lovande modeller under validering.
Läs mer (på engelska) om alternativen i en schweizisk webb-baserad kurs om alternativ. Här hittar du kursinformation om ögonirritationstester >>
Forska Utan Djurförsök ger stöd för att utveckla alternativen som saknas
Forska Utan Djurförsök stödjer en forskargrupp under ledning av dr Anna Forsby på Stockholms universitet. De utvecklar en metod där lindrig ögonirritation ska kunna upptäckas i tester på odlade celler i provrör.
Läs mer om forskningsprojekten som får anslag 2009 >>
