Hudirritation
Hudirritationstesterna ska visa om ett ämne orsakar irritation eller korrosion (frätskador som inte läker) där ämnet lagts på huden och även hur skadorna läker. Testerna utfördes tidigare oftast på kaniner, men nu finns alternativa testmetoder som godkänts inom EU. De har fortfarande inte godkänts för användning internationellt, så djurtester förekommer fortfarande.
Inom EU förbjuds djurtester när det finns alternativ, så i princip bör hudirritationstester på djur inte förekomma inom EU, efter att EU i februari 2009 godkänt metoder där odlad människohud används. Men i resten av världen kan djurtesterna fortsätta. Dock inte för att testa kosmetika- och hygienprodukter, om företagen vill sälja produkterna inom EU. EU:s kosmetikalagstiftning förbjuder, sedan mars 2009, försäljning av djurtestade kosmetika- och hygienprodukter, och hudirritationstester på djur ingår i förbudet. Läs om EU:s djurtestförbud >>
Hur går djurtesterna till
Djurslag: Vanligen kanin. Olika djurslag kan användas, men albinokaniner rekommenderas i testriktlinjerna. Ibland är det kaniner som redan använts i ögonirritationstester, som också utsätts för hudirritationstester.
Antal djur: Minst 3 per ämne som ska testas.
Hur testerna går till: Det finns många olika hudirritationstestmetoder där djur används. Vid den vanligaste djurtestmetoden, Draize hudirritationstest, rekommenderas att en engångsdos av testämnet läggs på djurens rakade ryggar, som sedan täcks av förband (tättslutande eller löst beroende på substansen som testas).
Efter ca fyra timmar tas förbandet bort och efter ytterligare 30-60 minuter görs en första kontroll av huden. Kontroller görs därefter varje dygn, för att notera om huden uppvisar rodnad, svullnad, bölder eller sår. Kontrollen fortsätter tills man vet om skadan är permanent eller läker.
Skador som djuren kan få: Hudrodnad, svullnad, inflammationer och blåsor på huden.
Kritik mot djurtesterna: Det finns stora skillnader mellan djurhud och människohud, de är olika uppbyggda. Vi har ju t.ex. inte tjock päls som kaninerna har.
Alternativ till djurtesterna
Godkända testmetoder: För hudkorrosivitet, d v s tester som visar om ett ämne ger skador som är så allvarliga att huden förstörs och inte kan läka, finns flera alternativa testmetoder som accepterats av EU och OECD och inga djurtester ska därför behöva utföras längre.
Metoder som accepterats av OECD är automatiskt godkända för användning även inom EU. Men EU har kommit längre än OECD när det gäller att godkänna alternativ till hudirritationer på djur. I februari 2009 godkände EU testmetoderna EpiSkin och EpiDerm som testmetoder som uppfyller kraven i t.ex. kemikalielagstiftningen. Båda metoderna bygger på användandet av rekonstruerad human hud och är tidigare godkända både av EU och OECD som hudkorrosivitetstester. Nu förväntas OECD formellt godkända metoderna för inkludering i OECD:s riktliner.
Lista över testmetoder som godkänts av OECD och EU >>
Andra alternativ: Det finns en mängd andra testmetoder som redan används inom industrin. Några av dem fungerar bra för vissa typer av produkter eller ämnen, men fungerar inte för alla typer av produkter.
Några testmetoder, t ex Prediskin, Isolated Pig Ear och Mouse Skin Integrity Function Test (SIFT) har genomgått de första stegen i en formell utvärderingsprocess som kallas "validering". Alla testerna var tillräckligt lovande för att fortsätta från fas 1 av utvärderingen till fas 2, men Prediskin var för känsligt och ”grisöron-testet” uppvisade för stor variation när det gäller resultatsvaren.
Det föreslås även att datamodeller som SAR-analyser (Structure Activity Relationship) och matematiska modeller skall kunna användas för att sålla bort kraftigt irriterande ämnen, men mer utvecklingsarbete krävs för att få dessa att fungera.
Riktlinjer för att göra hudirritationstestning på människa har accepterats av ett av EU-kommissionens vetenskapliga råd, SCCNFP (DG XXIV), och ett test-protokoll för ett 4-timmars lapptest på människa har varit under övervägande inom OECD sedan 1997.
