Djurförsökens historia
Användningen av djur i försök ökade explosionsartat under 1900-talet, men människan har använt djur i forskning i flera tusen år. Det finns skrifter som visar att anatomiska undersökningar av djur har gjorts åtminstone sedan 200-talet.
Anatomiska undersökningar kulminerade på 1600- och 1700-talen. Under 1800-talet användes djurförsök framför allt i fysiologiska experiment. Levande djur skars upp och undersöktes i studier av hur organen fungerade. Metoden fick namnet vivisektion (av latinets vivo, levande, och sectio, snitt). Djuren bands fast eller gavs ett förlamande gift för att ligga stilla. Smärtlindring användes inte.
Kan djur tänka och uppleva smärta?
Bland de europeiska vetenskapsmännen fanns delade meningar om huruvida lidandet kunde försvaras. En tongivande filosof var den berömde René Descartes, som levde i Frankrike under 1600-talet. Han ansåg att djuren var ytterst komplicerade maskiner som inte kunde tänka eller uppleva smärta, och att försöken därför inte utgjorde något moraliskt problem. Descartes mekanistiska inställning till djuren fick fotfäste i forskarvärlden och ledde till en ökad användning av djur i forskning.
Inte förrän i slutet av 1700-talet fick denna inställning ordentligt mothugg, då den brittiska filosofen Jeremy Bentham förutspådde att människan en dag kommer att utöka sin moral att även inkludera djuren. Än idag citeras "Frågan är inte om de kan tänka. Den är inte heller om de kan tala. Frågan är om de kan lida" ur Benthams Introduction to Principles of Morals and Legislation från 1789.
När Charles Darwin presenterade sin utvecklingslära från år 1859 krånglade det till människans förhållande till djuren ytterligare. Hans teorier visade på släktskapet mellan människan och djuren, vilket användes som ytterligare ett argument för att djuren kan fungera som modeller för oss människor. Samtidigt innebär släktskapet ytterliga nya skäl att ta hänsyn till djurs upplevelser.
Från 1800-talets mitt och framåt skedde en snabb medicinsk kunskapsutveckling. Forskarna upptäckte hur sjukdomar som stelkramp, difteri, rabies, tuberkulos, polio och en många andra sjukdomar smittar. Vetenskapen fick ökad status, medan den moralfilosofiska debatten om försöksdjuren hamnade i skymundan.
Industrialiseringen och kemikalietester
Under 1900-talets första decennier växte den första kemikalieindustrin fram och skapade behov av att bedöma risker för människan. De första giftighetstesterna, där djur fick vara modeller för människan, konstruerades på 20-talet. Deras användning och utvecklingen av allt fler djurtestmetoder ökade under de kommande decennierna.
LD50-testet (Lethal Dose = dödlig dos) är en ökänd testmetod som utvecklades 1927. Testet går ut på att undersöka vilken dos eller koncentration av ett ämne, som dödar hälften av en stor grupp försöksdjur. Djuren får ämnet via maten, sondmatas med det, får det injicerat, tvingas inandas det eller får det applicerat på huden. Trots att metoden tidigt kritiserades för att vara både grym och ovetenskaplig blev den en standard-metod för att testa allt från nya läkemedel till fönsterputs.
Ögonirritation, allergi, cancerrisk, fosterskador… Listan kan göras lång över de nya risker som ”upptäckts” sedan 20-talet. Kraven på testning av nya kemikalier och produkter har ständigt ökat, och nya testmetoder – för det mesta djurtester – har utvecklats. Även när djurtester inte specifikt krävs, finns rekommendationer från myndigheter och i internationella testriktlinjer, som i de flesta fall kräver djurtester.
Djur som forskningsredskap på laboratorierna
Även inom forskning har försöksdjuren blivit självklara forskningsredskap i laboratorierna. Men trots en fullkomplig explosion av ny forskning har försöksdjursstatistiken legat på ungefär samma nivå sedan 1990-talet. Skälen är många. Skärpt lagstiftning, ökade kostnader och konsumentpåtryckningar på företag som djurtestar, har bidragit.
Alternativa metoder har utvecklats och gjort många av de tidigare djurförsöken onödiga.
Det är framför allt vetenskapliga landvinningar inom molekylärbiologi, bättre datorer och teknikutveckling inom cell- och vävnadsodling som möjliggjort en utveckling av nya metoder. Den nya försöksdjursvetenskapen har gett friskare djur, vilket gör att färre djur behövs. Internationell harmonisering av testkrav och testmetoder, liksom tillgång till databaser och litteratur med information om tidigare försök och tester, minskar behovet av djurförsök.
Under senare år har dock även nya djurförsök tillkommit. Ny teknik gör det möjligt att, t ex genom att byta ut eller slå ut gener, tillverka skräddarsydda försöksdjur till olika forskningsprojekt. Det är framför allt möss som gen-modifieras, och det avspeglas i statistiken genom en stadig ökning av antalet möss i försök. De flesta andra djurarter minskar.
Flest djurförsök på 1970-talet
I Sverige och många andra länder var djuranvändningen troligen störst på 1970-talet. Någon statistik över djuranvändningen fördes dock inte på den tiden, men antalet djur som användes i laboratorier varje år i Sverige beräknas ha uppgått till över en miljon. Sedan 1970-talet har användningen av försöksdjur i laboratorier minskat med hälften. Minskningen skedde framför allt under åttiotalet, och planade sedan ut på samma nivå som idag; runt en halv miljon djur om året. En liknande utveckling har troligen skett i de flesta västländer, även om det är svårt att belägga eftersom få länder förde statistik före 90-talet.
Ända fram till slutet av 1970-talet kunde vem som helst sälja djur till laboratorier. Det förekom att stulna hundra och katter såldes till försök. Men många djur var sjuka redan när de kom till laboratorierna och det påverkade resultat av forskningen. Försöksdjursvetenskap växte fram som forskningsområde under förra seklets sista årtionden, för att "förbättra kvaliteten" på försöksdjuren, men även för att göra livet lite drägligare för dem. Med ny teknik har man kunnat konstruera allt mer avancerade ”djurmodeller”. Genom inavel, operationer, med hjälp av kemikalier eller genteknik, har djur med olika egenskaper och sjukdomar tagits fram. I Sverige och många andra länder måste försöksdjur komma från godkända uppfödare. Antalet leverantörer av försöksdjur har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Ett fåtal multinationella försöksdjursuppfödningsföretag dominerar marknaden och levereras sina djur över hela världen.
Vill du bidra till utvecklingen av fler djurfria metoder? >>
